Föredrag

1. Hiv forskning: tillbakablick på de 30 år som gått

Föreläsning i Malmö 1 december 2011, Inbjudan från Positiva Gruppen Syd och Noaks Ark Skåne

Grundförutsättningen för HIVs upptäckt 1983 var spetskunskap om retrovirus och det nära samarbetet mellan laboratorium och klinik. Inom kort stod det klart att det nyupptäckta viruset - HIV - orsakar AIDS, fast det dröjde 25 år tills upptäckten belönades med 2008 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Tidigt samarbete med Nobelpristagaren F. Barré-Sinoussi har gett oss möjligheter till att odla fram HIV och som första forskargrupp beskriva biologisk variation som har betydelse för sjukdomsutvecklingen och behandlingsmöjligheterna. Vi har också varit del av internationella nätverk, främst inom ramen för Världshälsoorganisationen (WHO) och EU. De största framgångarna har man uppnått inom antiviral terapi av HIV infektionen och en individanpassad behandling med små inhibitoriska molekyler som hindrar virus vidhäftning till och upptag i cellen kan vara inom räckhåll.

2. HIV biologisk variation – från koncept till klinisk betydelse

Föreläsning vid avtackning av det mångåriga samarbetet med Anders Karlsson och Venhälsan, Södersjukhuset, Stockholm Januari 17, 2011

Det nära samarbetet med kliniker, där Anders Karlsson och Venhälsan spelade en nyckelroll, har vi som första forskargrupp kunnat beskriva HIV biologisk variation på mitten av 80-talet. Virusisolat tagna från olika patienter växte med olika hastighet i lymfocytkulturer på laboratoriet. Snabbväxande virus inducerade syncytier (sammansmältning av celler), medan virus som förökade sig långsamt saknade denna effekt. Det fanns ett samband mellan virus biologiska egenskaper (sk fenotyp) sett på laboratoriet och svårighetsgraden av immunbrist hos patienten. Snabb replikering och syncytiebildning karakteriserade majoriteten av HIV-1 isolat från AIDS patienter. Olika HIV-1 fenotyper även visade olika känslighet för behandling med antiviralt medel. Upptäckten att HIV fenotyp variation beror på receptoranvändning kom 10-tal år senare och ligger till grund för HIVs klassificering. Det öppnade vägen för nya behandlingar riktade mot HIVs vidhäftning vid celler och därmed blockering av infektion.

3. Understandig HIV neutralization: What can we learn from the SIV model?

Lecture held at the conference on HIV neutralizing antibodies: relevance to pathogenesis and vaccines Nobel Forum, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden, October 27, 2006

This lecture summarized our accumulated knowledge on neutralization of primate lentiviruses, simian and human immunodeficiency viruses type 1 and type 2 (SIV, HIV-1 and HIV-2, respectively). Neutralization escape was demonstrated in the pathogenic infection with SIV in the macaque and with HIV-1 in the human host, whereas escape could not be demonstrated in the low pathogenic HIV-2 infection of either host. Escape from neutralization by the antibodies of the host (autologous neutralization) occurred in a time-dependent and pathogenesis related manner, such that escape was faster in more severe infections. Broadly cross-reactive neutralization, that is the capacity of serum to neutralize a broad range of virus variants (also called heterologous neutralization), was likely associated with long-term non-progression (LTNP) in SIV-infected macaques as well as in HIV-1-infected human hosts.

The role of viral envelope conformation in escape from neutralizing antibodies has been explored by testing the extent of CD4-dependence of CCR5 receptor use at cell entry. Accordingly, an open envelope structure indicated by CD4-independent use of CCR5 would confer a neutralization sensitive phenotype. Comparison of the three types of viruses showed that the HIV-1 envelope had the most closed conformation and was the least flexible than either HIV-2 or SIV.